God kväll på er! Jag tänkte passa på att uppdatera er lite snabbt innan jag blir för trött. Jag har mått bajsdåligt de senaste dagarna, och hade i pricip kunnat sova dygnet runt.
Idag gick vi iallfall in i vecka 35, och det låter kanske som det snart är dags, men i mina öron låter 5 veckor till som en evighet just nu. Tidigare har jag beskrivit det som att veckorna flugit fram, men nu känns det mer som att de sniglar sig framåt oändligt långsamt. När allt är jobbigt så hamnar man lätt i en negativ spriral, och där hittar ni mig just nu.
Enligt apparna är bebisen ca 45cm lång och väger runt 2,5kg. Ganska stor med andra ord. Alla organen är färdigutvecklade och om bebisen skulle födas nu så hade den troligen klarat sin andning själv utan någon neonatal intensivvård. Wey. Men barnet fortsätter växa och lägga på sig mer vikt, och fyller snart ut hela livmodern. Den känns verkligen gigantisk och jag kan inte tänka mig att det ska bli ännu större innan det är dags att titta ut.
Det står också att broskbensfogarna i mammans bäcken mjukas upp vilket kan leda till smärta i bäcken och rygg, något jag är smärtsamt medveten om. Igår kväll låg jag utslagen på soffan med en hemsk molande värk i ländryggen och dessutom massa sammandragningar. När jag vaknade imorse kändes det tack och lov bättre, men jag gör mitt bästa nu för att inte överanstränga kroppen.
Imorse lämnade jag och Pontus lite tidigare än vanligt på förskolan för att hinna iväg på en frukostföreläsning på folkets hus. Det var Umeå handels som anodnat detta och det var mycket inspirerande och lärorikt. Efter det har jag inte gjort mycket annat än att jobba och legat på soffan.
Imorgon är det fredag och starten på min sista jobbhelg innan jag går på efterlängtad ledighet. Min enda tröst just nu är att snart får jag koppla av och bara fokusera på att vila upp mig den sista tiden. Då kanske jag får mer tid till att blogga också, vi får se helt enkelt.
Nu ska jag kolla på Anastasia i sängen och sedan sova! Kram på er
Senaste kommentarer