Hej på er! Jag gör en chansning nu att jag ska hinna skriva ett helt inlägg nu. Datorn var framme för jag har skickat in lite jobb, och bebis sover brevid mig så jag tänkte passa på att äntligen uppdatera lite.
Vi har levt i bebisbubblan i lite mer än 2 veckor nu och det har verkligen varit så himla mysigt. Hela familjen är så förälskad i våran nya medlem, och hon är helt underbar. Såklart är det massa oro, dålig sömn och ömma bröst, men det är mest bara bara kärlek. Att det finns en chans att detta är vår sista bebis gör att vi vill ta vara på den första tiden extra mycket. Bebisgos är så underskattat, och något vi inte visste att vi saknade. Alina låg mest och sov i sitt babynest eller vi vagnen känns det som, hon var motsattsen till en high-need-baby verkligen. Lillasyster är också lik Alina där, men vi passar ändå på att mysa så mycket som bara möjligt.
I början var det lite svårt att förstå att bebisen är en helt ny individ, att det inte var bebis-Alina som vi fått igen. Helt nyfödda såg de ut som kopior, och det är fortfarande ovant att tänka att vi har två barn nu. När vi dessutom återanvänder Alinas alla bebissaker och kläder, så är det mycket flashbacks. Lillasyster börjar dock bli mer och mer lik mig som bebis, och det är kul att äntligen ha en unge som ser mer ut som mig än som Pontus hehe.
De senatse två veckorna har vi tagit det väldigt lugnt och mest bara varit hemma. Pontus har varit nästan helt ledig, vilket varit så skönt för mig. Vi har haft släkt och vänner på besök, och har kunnat introducera vår nya stjärna till våra närmsta. Alina har kunnat vara både hemma och på förskolan. Det känns viktigt att Alina får vara med och lära känna sin lillasyster, men också få ha sin vardag kvar med kompisar, aktiviteter osv. Hon är så fin mot sin lillasyster och har inte ens blivit irriterad på henne eller på hur mycket tid hon tar av oss. Hon kramar och pussar bebis så ofta hon kan, och klappar så fint på hennes hår. 
Jag ska skriva en förlossningsberättelse lite senare, men jag har behövt ta lite tid för att få lite distans från den. De första dagarna efter förlossningen var mina hormoner all over the place, jag kände mig besiken på mig själv och ville aldrig aldrig föda barn igen. Nu känns det mycket bättre, så jag ska snart ta tag i att sammanställa upplevelsen. Man glömmer så snabbt och hjärnan har en förmåga att försköna barnafödelse så att man ska kunna gå igenom skiten flera gånger haha.
Nu ska jag iallafall byta en bajsblöja, amma lite och sedan plocka fram lite julpynt som Alina kan hjälpa till att pynta med efter förskolan. Att rodda två barn samtidigt varav en nyfödd och en trotsig 3-råring är inte det lättaste, men vi lär oss mer för varje dag.
Senaste kommentarer