Hej på er! Jag tänkte ge en liten graviduppdatering och lista lite plus och minus för hur jag upplever det just nu. Jag utgår ifrån hur jag mått tidigare i graviditeten, men även jämfört hur jag minns det från förra gången. Jag vill vara ärlig och transparant med allt det som suger med att bära ett barn, men också försöka hitta ljusglimtarna.
Vi kan ju börja med det som ligger på minussidan.
– Den stora magen. Nu har den börjat bli besvärlig och i vägen på riktigt. Det är oskönt att sitta, ligga och stå, och att vända sig i sängen är bara att glömma. På morgonen är magen lite mindre och mjukare, men på kvällen är det som att ha en basketboll fasttejpad under tröjan.
– Tröttheten. Jag har verkligen noll energi, men förväntas ändå kunna fungera som vanligt i samhället. Jag blir både snabbare trött vid ansträngning, men känner mig också generellt mer slut och slö i huvudet. På kvällarna måste jag ha koffein om jag inte ska somna kl. 21 i soffan.
– Kissnödigheten. Livmodern och/eller bebisen trycker mot blåsan exakt hela tiden, och gör att jag känner mig konstant kissnödig. Ofta resulterar det i falskt alarm, så jag måste först fundera ut när jag senast var på toan, hur mycket jag druckit och om det är rimligt att jag faktiskt behöver gå igen. För att behöva ta sig upp från soffan/sängen, gå till toan och sedan kommer det lixom 3 droppar är så irriterande.
– Sparkarna. Bebisen har blivit så stor och stark nu att sparkarna börjar göra ont på riktigt. Ibland får jag en ordentlig spark på revbenet eller lungan, och ibland känns det som att bebisen försöker ta sig ut genom huden på magen. Det roliga är att den verkar ligga precis på samma sätt som Alina, för sparkarna är på precis samma sida som med henne.
– Foglossningarna. Absolut gör foglossningarna ont när de kommer, men jag har det ändå bra jämfört med många andra. Det är värst när jag jobbat, eller gått en hel dag, och nån gång har jag nästan velat gråta av smärta. Så trots att jag har väldigt mild foglossning hittills så får det ändå en plats på listan.
– Begränsningarna. Det är så tråkigt att behöva stå över och missa massa saker bara för att man är gravid. Jag får stå vid sidan av när resten av familjen åker karusell, vattenrutschkana eller hoppar studsmatta, och jag är begränsad i vad jag kan äta och dricka. Jag som tycker det är gott med vin tillexempel känner mig som 17-år när jag måste beställa läsk på restaurangen, och att inte få äta chark och annat gott känns som ett personligt straff. Jag är väl medveten om varför det finns restriktioner och rekommendationer, och förstår varför jag måste stå över. Men det hjälper inte mot känslan att det är orättvist att jag som mamma är den enda som drabbas.
– Uppmärksamheten. Nu är det i princip omöjligt att undgå att jag är väldigt gravid, och ibland är det jobbigt att få samma kommentarer och frågor flera gånger om dagen. Folk är alltid snälla och trevliga, men det är inte alltid jag är på humör för att diskutera graviditeten eller gravidmagen med totala främlingar. Det är nästan som att fylla år när man gick i grundskolan, och man får lite för mycket uppmärksamhet på sig. Därför älskade jag att dela födelsedag med Jacob i min klass, och när jag jobbade på ICA maxi var både jag och Linnéa precis lika gravida.
– Inga kläder passar. Det säger väl sig självt ganska bra, jag kan inte använda något i min garderob förutom underkläder, gravidkläder och riktigt oversized sweatshirts. Det som passar är givetvis hela tiden i tvätten, så jag har inget att ta på mig förutom Pontus kläder.
– Halsbränna. Det är så oskönt med halsbränna och det känns dessutom så onödigt att det ska behöva vara ett gravidsymptom. Det räcker inte med att det andra, man ska även behöva ha halsbränna varje dag i sista trimestern.
På plussidan hoppar jag över det uppenbara som att ”Det är en ära att få bära ett mirakel”, ”att jag ska vara glad över att ens kunna bli gravid” och allt det där. Jag tar inget av det för givet och det hoppas jag att ni förstår.
+ Nesting. Mitt i allt det jobbiga får man iallafall förbereda sig själv och hemmet på att en liten bebis ska flytta in. Att få vika små bebiskläder och handla lite storlek 50-56 är så himla mysigt. Då får man lite extra energi att kämpa de sista månaderna. En del av min nestingfas är att jag städar hela tiden och det känns lite trevligare att ha ett rent kök och fritt från leksaker på golven. Jag tycker också det är kul att pyssla på med blommor och växter, det gör mycket i ett rum. (Att vika tvätt är jag dock lika usel på som innan, så all tvätt ligger i påsar i vårt sovrum)
+ Veckorna går snabbt. Det är kanske en liten tröst i jämförelse med det andra, men tiden går iallafall snabbare nu än vad jag upplevde att den gjorde förra gången. Jag har ändå varit gravid sedan i februari, vilket börjar bli ett tag sedan nu, och jag känner att veckorna rusar fram.
+Jag känner mig lättare i kroppen och mindre vätskefylld än förra gången. Detta kan absolut ändras vilken dag som helst, och jag sitter absolut inte säker i båten, men jag är glad så länge jag får känna såhär iallafall.
+ Jag har hormonerna under kontroll. Till skillnad från tidigare i graviditeten så känner jag mig mycket mer stabil i humöret och mer samlad. Jag gråter inte lika ofta och upplever inte sånna översvallande känslostormar. Med Alina liknade jag graviditeten med att ha PMS i 9 månader, men nu tycker jag inte att det är lika illa. (Frågan är om min sambo håller med mig här haha)
+ Allmänt tryggare och lugnare. Eftersom jag gjort och gått igenom allt det här en gång redan så känner jag att jag har detta under kontroll. Nu vet jag vad som händer i kroppen, och känner igen det mesta sedan tidigare. Lite mer rutinerad så att säga.
+ Jag kan fortfarande jobba. Latmasken i mig hade väl tyckt att det vore skönt att va ledig, men att jag fortfarande kan jobba betyder iallafall att kroppen mår bra. Dessutom hade veckorna säkert sniglat sig fram om jag bara skulle ligga på soffan hela dagarna.
Jag måste erkänna att det tog mig väldigt mycket längre tid att komma på saker till plus-listan, men jag fick ihop några tillslut. Det är så lätt att bara fokusera på det jobbiga, och då är det lätt att känna väldigt synd om sig själv haha.
Senaste kommentarer