Frida Moen

Det har varit lite dålig uppdatering här i slutet av vecka 39, men nu ska ni få veta varför!

Bebisen: Enligt appen är bebisen ca 50 cm lång och väger ca 3,2kg i början av veckan och ca 3,4 vid veckans slut. Bebisen kan nu göra rytmiska rörelser med lungorna, ca 35-45 andningsrörelser per minut.

Veckan: Början av vecka 39 var rätt lugn, vi gick på bio med min bror, åkte på Avion och Ikea för lite shopping men mest har vi bara försökt fördriva tiden. I helgen skulle vi vara hundvakt åt pontus föräldrars hund så vi åkte ut till stugan på fredagen. Så långt kanske ni hängde med här på bloggen, men det som hände fredag natt är det som blev intressant.

TW: (kiss och fostervatten)

Vi hade gått och lagt oss i sovstugan och P hade precis somnat när jag kände att det var bäst att gå på toa en extra gång innan jag verkligen kunde slappna av och somna. Jag hann inte ens komma till dörren så började det rinna på mina ben. ”Shit” tänkte jag, ”nu kissar jag på mig”. Jag försökte knipa ihop benen allt jag kunde, men började tänka att det kanske inte alls va kiss. Jag ropade och väckte P som snabbt var på fötter. När det slutat rinna gick vi in i storstugan och jag gick på toa och kissade som vanligt. När jag var klar tog jag en stor binda i trosan för att se om något mer skulle rinna, och bara nån minut senare var det som att en kran sattes på och det rann ut ännu mer ner på golvet. Vi blev helt skakis och var överrens om att det måste vara vattnet som gått. Jag ringde in till förlossningen och berättade allt som hade hänt, och barnmorskan där tyckte att det absolut lät som vattenavgång. Eftersom jag fortfarande inte hade några värkar så bad hon oss gå och sova och komma in morgonen efter på kontroll. Sagt och gjort. Vi packade snabbt ihop våra saker och hundarna och körde in den 40min långa biten till stan. Vi lämnade hundarna hos min pappa och packade klart det sista till bb-väskan innan vi gick och lade oss i sängen. Båda var helt upprymda och pirriga, snart skulle vi ju få träffa vårat barn! 10 dagar innan BF skulle bebisen komma och vi var så jäkla redo! Morgonen kom, men jag vaknade inte av värkar som jag trodde att jag skulle, utan vi sov gott ända till klockan 10.

Vi åkte in till förlossningen med våra väskor och matlådor och fick komma in på kontroll kl 11 för att fastställa vattenavgång. Jag fick sätta mig och ta ctg på bebisens hjärtljud och mäta värkarna en lång stund, och barnmorskan gick iväg med bindan från natten innan. När hon inte säkert kunde känna vad som var i bindan gjorde de en gynundersökning på mig, ca 1,5h efter vi först kommit dit. Gissa om vi blev besvikna när barnmorskan inte kunde se något som helst vatten på undersökningen. Vi försökte förklara precis hur det forsat ut på natten, men det slutade med att vi fick åka därifrån utan någon bra förklaring. Jag grät hela vägen hem, och kunde inte förstå vad som hänt. Vi skulle ju föda barn?

Natten efteråt hände samma sak igen, och vi ringde in till förlossningen, igen. Hon sa att jag skulle lägga en tygbit i trosan och komma in direkt om det fortsatte rinna. Men det gjorde det såklart inte. Så vi fick gå och lägga oss igen och avvakta på om något ändrades. Söndagen gick men det kom inget mer vatten och inga mer värkar. Jag och P kunde trots det inte släppa det som hänt utan ringde till förlossningen en tredje gång och berättade om vår oro. Om det nu var vattnet som gick, så ska man ju helst föda barnet inom de närmsta dygnen för att undvika infektion. Som tur var så var barnmorskan väldigt förstående och sa att vi fick komma in på en till kontroll. Söndagen klockan 17:00 åkte vi in igen och fick göra ett ultraljud för att se hur mycket fostervatten som var i livmodern osv. Som tur var såg allting jättebra ut, och det fanns gott om vatten runt bebisen. Efter det fick vi göra ctg i 30 min och bebisen hjärta såg också bra ut.

Eftersom det inte gick att fastställa att något fostervatten hade läkt ut blev det ingen igångsättning som vi hoppats på, men barnmorskan lugnade oss med att barnet mådde bra och inte var i någon fara. Vid vattenavgång fortsätter oftast vattnet rinna tills barnet är ute, speciellt vid sammandragningar och rörelser i magen. Men så var inte läget med oss, vilket gjorde det lugnt för oss att åka hem och fortsätta vänta. Det kändes väldigt tråkigt att det inte satt igång, fast det var mest av allt skönt att se att bebisen mådde bra. Ultraljudet var extra uppskattat då vi inte sett bebisen på nästan 20 veckor! Den är så stor nu att det knappt syns vad som är vad på skärmen, men vi fick se bebisens lilla mun och mitt hjärta svämmade nästan över. Jag längtar så mycket tills vi ses på utsidan! Idag är det 7 dagar kvar till BF så hur som helst dröjer det inte så länge till förlossningen. (Thank god).

Tröstsushi när vi fick åka hem utan bebis!

Mående: Speciellt i slutet av veckan har jag varit väldigt trött och behövt vila mycket. Jag har också varit konstant hungrig, till och med mer än vanligt. Psykiskt har det varit påfrestande med stress och oro under helgen och med gravidhormonerna har det blivit många tårar. Efter vi var inne på den andra kontrollen kunde båda jag och P slappna av och tänka på annat, vilket är skönt. Jag har upplevt mycket sammandragningar söndag och måndag, och misstänker lite förvärkar i ryggen och låren/ljumskarna. Ikväll ska jag äta ananas (myten säger att det ska hjälpa till att starta värkarna) och försöka vräka ut den här bebisen från magen!