Jag fick en fråga om jag inte kunde skriva och berätta lite om Alinas namngivelse vi hade i januari, och absolut kan jag det, Grejen är att jag tänkt göra ett inlägg om det så länge nu, men det har inte blivit av. Jag har redigerat alla bilder och så, men bara inte tagit tag i det hela. Jag tror att hela planeringen, förberedelserna och själva namngivelsedagen i sig var ett så stort stressmoment, att jag bara släppte allt när det var över. Missförstå mig rätt, det var jättekul att planera, och det blev väldigt lyckat, men herregud vad slut jag var efteråt.
För det första så valde vi att ha namngivning istället för dop, helt enkelt för att det passade oss bättre. Vi ville ha festen (fikat) och allt det roliga, fira Alina, men utan det kyrkliga. Därför kändes det mest naturligt. Vill Alina gå med i kyrkan senare, typ konfirmera sig, så är det hennes val.
Vi hade namngivelsen i en kvarterslokal som jag hade pyntat till förbannelse. I princip sedan hon föddes 21 augusti till 4 januari så hade jag samlat på mig massor av dekorationer och beställt såå många paket. Jag hade en klar vision om hur jag ville ha det, så P hade tyvärr inte så mycket att säga till om. Det blev lixom mitt projekt under första halvan av mammaledigheten.
Jag tror att jag visat er inbjudningskorten här på bloggen tidigare, men här kommer de igen. Vi använde oss av fotona från nyföddfotograferingen med Kajsa, och designade inbjudningskorten på önskefoto om jag minns rätt. Tillsammans med inbjudningskorten skickade vi med rosa fotavtryck från Alina. Jag tänkte att fotavtrycken kunde man spara som minne, om man inte ville ha kvar själva inbjudan för evigt. Det kändes lite mer personligt då vi faktiskt gjorde 20+ stämplar med hennes lilla fot, inte bara kopior på ett avtryck.
När inbjudningarna var utskickade så var det bara resten kvar. Vi hade bjudit ca 50 gäster, vilket enligt mig är ganska många ändå. När man har ett kyrkligt dop så är det mesta uppstyrt, men har man en namngivelse så håller man i hela programmet själv.
Eftersom det var så många gäster från båda våra familjer, vänner och bekanta, så valde vi att ha namnlappar till alla. Sånna amerikanska ”Hello my name is..” som man ser på alla reunions i filmer. Då behövde inte gästerna skämmas över att inte kunna allas namn. När gästerna anlänt tog de helt enkelt lappen med sitt namn och satte på bröstet. När alla var på plats så fick de sätta sig vid de två långborden vi dukat upp. Jag hade handskrivit bordsplaceringar (som jag gjorde om 2 gånger pga ocd..)
Såhär hade vi dukat upp. De vita dukarna är egentligen ikeas billigaste lakan. Pappersdukar har en tendens att gå sönder om man spiller eller fingrar på dem, jag tror att vi köpte 10-12st till alla bord. I de rosa boxarna låg operamint-godisar. Jag hade köpt dem utan att veta riktigt vad jag skulle stoppa i dem om jag ska vara ärlig.
Sedan hälsade vi alla välkomna lite awkward och presenterade faddrarna som vi valt till Alina. Det var Pontus bror Christofer och hans sambo Denice. Vi hade beställt ett personligt fadderbrev från fadderbrev.se som jag kan lägga in en bild på nedan. Jag kan verkligen rekommendera att beställa därifrån! De är superhjälpsamma och ser till att det blir precis som man vill ha det. De skickade flera skisser under processen tills man var 100% nöjd. Brevet är i ett kraftigare, matt fotopapper. Det går självklart att göra egna fadderbrev, men det här kändes smidigast för oss. 
När det var avklarat så hade vi bokat in några musikerkompisar. Min pappas kompis spelade gitarr och min kompis Annie sjöng. Låtarna vi hade valt var ”Du är allt”, ”Giants” och ”kärleksvisan”. Det var lite roligt för jag och valde att överraska alla, även mig själv, med att sjunga tillsammans med Annie på sista låten som var Kärleksvisan. Det var inte alls planerat, utan bestämdes lite spontant medans de körde genrep. Jag hade varit sugen på att göra en ”Alice och Bianca” och chocka alla, men hade kommit till insikten av att jag inte vågade. Men i sista stund så övertalade jag mig själv och det är jag så glad över nu. Det var dock tur att jag inte bestämt mig innan, för nu hann jag inte vara nervös speciellt länge. Jag fick så fin respons efteråt av alla gäster, trots att jag var helt skakig på rösten hela låten. Men det är tanken som räknas, och jag hoppas Alina också blir rörd när hon får se videon om några år.
När den lilla spelningen var klar så hade vi förberett en liten ”baby-quiz” som gästerna skulle göra medan vi andra fixade fram maten och fikat. Under alla gästers bordsplacering stod ett nummer 1-8 och det avgjorde vilken grupp de var i. Jag ville inte ha en typisk tipsrunda med typ ”vilken tid föddes Alina?” ”Vad vägde hon?” osv, utan jag ville ha lite kluringar så gruppen fick känna, klämma och diskutera med varandra, utan att behöva komma ihåg alla detaljer om förlossningen. Det tog mig flera månader att komma på 7 st frågor, men resultatet blev superbra!
Till alla frågor fanns, som ni säkert förstår, lite rekvisita. På frågan med babblarna så hade vi alla babblarna-baddockorna tillexempel. Jag bjuder på dessa frågorna om någon annan har idétorka till en tipsrunda på namngivelse. Jag försökte själv googla mig fram men fann bara samma tråkiga frågor. Det här blev väldigt uppskattat och bjöd in alla till diskussion. (Lite extra hjälp hade grupperna med småbarnsföräldrar i).
När quizen var klar så var det dags att äta. Vi hade valt att bjuda på fika, lättare lunch i form av korv med bröd +tillbehör och sedan kaffe och tårta. Min farmor hade bakat extrema mängder fikabröd i olika slag. Det hade nog räckt till 500 gäster, så det var verkligen ingen bristvara. Pontus mamma hade köpt två stora burkar bullens varmkorvar som vi kokade. Vi trodde inte att vi ens skulle behöva öppna den andra burken, men varenda liten korv gick åt. Jag själv hann inte äta förrän alla andra var klara, jag hade fullt upp med bebis, vara värdinna, och fixa allt möjligt. Jag var så hungrig tillslut att jag trodde jag skulle svimma. Jag hade varit uppe sedan 6 på morgonen för att hinna med allt, och inte ätit på hela dagen. Så ett tips är att be någon påminna dig om att äta haha.
Jag hade också gjort en rosa godisbuffé. Jag hade verkligen gått all in och köpt rosa godispåsar, rosa godisslevar, beställt rosa klubbor, heliumballonger och samlat på mig alla glasskålar. Men som sagt, jag hade min vision om hur jag ville ha det, och den höll jag fast vid. Som tur var kunde Godisgiganten sponsra med lösgodiset. (och eftersom att jag är helt knäpp så satt jag och sorterade ut alla rosa godisar ur frukttoppar, chokladlinser och andra i blandade färger).
Under tiden alla fikade så passade vi på att dela ut lite priser. Dels till gruppen som vann Quizen och dels till en annan tävling som pågick fram till förlossningen. Pontus bror hade gjort en gissningstävling online där alla fick gissa saker om bebisen. Allt från kön och födelsedag, till längd och vikt osv. Sedan hade han sammanställt svaren och de 3 som hade flest poäng fick pris.
Jag hade ju som sagt köpt pynt, dekorationer och helium för jag vet inte ens hur mycket pengar. Men min favorit var ändå ballongbågen från My perfect day. Denice var stjärnan som blåste upp alla ballonger och gjorde denna vackra skapelse. Den hängde vi upp ovanför presentbordet, med Alinas namn under. Det var inte helt lätt att få den på plats, men med lite teamwork så gick det tillslut. Den var så fin att efter namngivelsen ville jag inte ens slänga den, så jag la ut den på marketplace och dagen efter kom en mamma och hämtade upp den till sin 1-årings kalas.
Furuträ är min hatfärg, och såklart var det såndär 90-tals halvvägg i hela lokalen. jag hade nästan lust att måla trät vitt, men där fick jag stoppa mig själv. Det hade blivit 100 gånger finare med bara vitt till allt rosa, menmen vad ska man göra.
Vi valde att inte ha paketöppningen framför alla gäster. Dagen blev nog lång ändå. Så vi tackade i förväg för alla paket, och sa att nu var det helt okej om man ville börja dra sig hemåt. Alina fick så himla mycket fina saker, och än en gång Tack till er som var där! Jag försökte fota så många som möjligt av presenterna för de gäster som ändå ville veta vad hon fick, så jag kan lägga ut det nu också. (Det här blir verkligen världens längsta inlägg känner jag nu).
Det här är nog majoriteten av presenterna. Några kan vara julklappar också, det var ju i samma veva. Jag märkte nu att jag inte fotat Mattias fina och STORA goseälg till Alina, men hon tycker verkligen om den redan!
Jag är lite ledsen att jag i princip inte har några bilder alls på gästerna. Alla våra nära och kära var på plats (föutom Eve som tog fel på dagen haha) och många av dem hade rest långt för att kunna vara med på Alinas dag. Det blev verkligen lyckat, och tack än en gång till Camilla och Denice som hjälpte mig att fixa i lokalen. Utan ert hårda slit hade det här aldrig gått vägen! ♡ 
Har ni fler frågor om namngivelsen? Skriv i kommentarer! Kram
Senaste kommentarer