Hej på er som hittat hit, och välkomna! Jag tänkte börja med en liten gravid Q&A så ni kan känna att ni är uppdaterade på läget. Eftersom jag är så långt gången i min graviditet nu så känns det som jag har snabbspolat förbi 35 långa gravidveckor. Därför tänkte jag ta er tillbaka till början, så ni får veta hur det gick till med allt. Tänk på att jag varit gravid sedan i slutet på oktober/början på november (tror min sista mens var typ 30/10 om jag minns rätt), så jag har varit gravid väldigt länge nu!
Hur reagerade du när gravtestet var positivt?
Det blev en mix utav känslor. Jag blev självklart väldigt glad men också överraskad, pirrig och nervös. Jag var ensam hemma och var precis påväg att åka till jobbet, så det kändes lite konstigt att fortsätta leva mitt vanliga liv när jag just fått reda på något så stort!
Hur berättade du för din pojkvän att du var gravid?
Eftersom det var innan jul så slog jag in stickan jag plussat på tillsammans med en dosa Onico i en ”tidig julklapp” till Pontus. Det var samma dag som jag gjorde testet men jag väntade till han kom hem på kvällen innan jag berättade. Var sugen på att bara skicka att SMS eller en bild på stickan direkt jag fått reda på det, men kändes roligare att göra en liten present av det.
Var det planerat?
Ja det var planerat. Jag hade slutat med p-piller och vi försökte aktivt att bli gravida.
Hur lång tid tog det för dig att bli gravid?
Vi blev gravida på tredje försöket, alltså den tredje ägglossningen efter jag slutat med p-piller. Det roliga var att månaden då det fungerade var den månaden vi försökte som minst. Vi hade tänkt lägga det åt sidan ett tag för att fokusera på lite andra ”projekt”, men då plötsligt gick det!
Var du orolig för missfall?
Inte till en början, men jag blev mer och mer rädd ju längre gången jag var. Det blev mer och mer verkligt i takt med att magen började växa och vi fick se bebisen på det tidiga ultraljudet i vecka 14. Jag tror dock att jag hade varit mer orolig om jag varit med om missfall tidigare, men som tur är har jag inga sådana erfarenheter i bagaget.
Vem i er närhet fick veta nyheten först?
Min kompis Linnéa var den första som fick veta något, eftersom jag snapade henne en bild på graviditetstestet så fort jag plussat! Men samma kväll så berättade jag och Pontus för Pontus bror och hans sambo. De hade fått sitt första barn några månader tidigare och de visste även att vi försökte.
Hur gick ni ut med det officiellt?
När vi berättade för våra familjer ville vi göra någonting speciellt, så med Pontus familj bjöd vi dem först på middag innan vi lät de spela en kahoot vi själva gjort. Den bestod av frågor om oss varav den sista löd ”Vilket datum beräknas vi bli föräldrar?”. När vi skulle berätta för min familj så hade jag gjort egna tryck på små bodys där nyheten stod skriven. För allmänheten la vi ut om graviditeten på instagram när jag var i vecka 14, då vi gjort det tidiga ultraljudet. Det var dagen efter min födelsedag, dvs 29 januari.
Hur reagerade din familj och dina vänner när du berättade att du var gravid?
Både min och Pontus familj blev nog ganska chockade, men de blev också glada. Alla vänner jag pratat med har också varit väldigt glada och taggade för våran skull. Nu vet jag ju inte vad som sägs bakom våra ryggar, men alla som tagit sig tid att skriva eller komma fram har iallafall reagerat väldigt positivt. Nu hade det ju inte spelat så stor roll vad andra tycker och tänker, eftersom vi gör detta för vår egen skull, men det känns ändå kul att de man bryr sig om också tycker att det är roligt!
Känner du dig redo att bli mamma?
Ja, jag känner mig redo! Om inte både jag och Pontus hade känt oss redo för att skaffa barn nu så hade vi ju självklart väntat några år. Men vi båda var överens och det kändes rätt i tiden, Det är väl aldrig ”perfekt läge” för att skaffa barn men vi hade precis köpt vår nya lägenhet som var stor nog för att starta en familj i, vi båda hade stabila jobb, två bra bilar och kände oss mentalt redo. Att vara redo att bli förälder har inte med ålder att göra, utan helt enkelt vart man befinner sig i livet. Det här var nästa steg för oss.
Hur känns det att ha en bebis i magen?
Just nu gör det ganska ont om jag ska vara ärlig. Bebisen sparkar mig på revbenen och trycker sig ut åt alla håll. I början kändes det helt overkligt, jag kunde som inte tänka mig att det fanns en liten bebis där inne någonstans. Jag kände inte av den fysiskt förrän vecka 21, och sedan dess har den bara blivit större och starkare. Nu känner jag ju att det är en liten minimänniska där inne, vilket i för sig också är ganska overkligt. Själva storleken på magen vänjer man sig med eftersom den växer så pass långsamt. Hade jag bara vaknat upp en dag med denna kula från ingenstans hade det känts mycket konstigare tror jag.
Hur mycket har du gått upp i vikt under graviditeten?
Jag har gått upp ganska mycket, mer än vad barnmorskorna tycker är en ”rimlig viktuppgång” faktiskt. Det kommer komma ett separat inlägg som handlar om viktuppgång under graviditet och hur jag har upplevt att gå från S-L på bara några månader. Vikt är en himla känslig fråga så jag tänkte ta det mer utförligt senare.
Cravings?
Jag har inte haft några supermärkliga cravings som att vilja äta jord eller slicka i mig bensin direkt ur pumpen på bensinstationen, vilket nog är till mångas besvikelse. Det är nog en av de vanligaste frågorna jag fått sedan jag blev gravid faktiskt, om jag har några cravings, Förmodligen för att folk hoppas på något roligt svar, ett svar jag tyvärr inte har. I början av min graviditet mådde jag rätt dåligt och det enda som gick ner var i princip tunna skivor av Honey Crunch äpplen och Capri Sun Safari Fruits. Det är i för sig lite speciellt, eftersom jag ALDRIG sedan jag flyttat hemifrån har köpt hem några äpplen. Jag gick runt på Ica Maxis fruktavdelning och försökte lukta mig fram till vilka äpplen jag ville ha, vilket måste sett helt sjukt ut. Annars har jag ätit mänger av vindruvor, mango och melon, så man skulle egentligen kunna säga att mina största cravings har varit frukt. (och lite choklad där emellan).
Gravidkrämpor?
O ja! Det började med illamående och extrem trötthet de första 8-13 veckorna, sedan kom gravidmigränen som ett trevligt avslut på första trimestern. I den andra trimestern mådde jag ganska bra om jag minns rätt. Illamåendet hade gått över, jag hade ännu inte fått någon jättemage och jag kunde röra på mig som vanligt. Det är kanske därför vecka 13-27 brukar beskrivas som ”the golden weeks” eftersom man mår som bäst då och kanske till och med har lite omtalat gravidglow. Nu i tredje trimestern har det börjat bli jobbigt på riktigt med mycket foglossningar, ont i ryggen, svullna fötter och händer, halsbränna, sömnproblem osv osv. Listan kan göras lång! Det känns iallafall som att jag haft alla sorters krämpor såhär långt genom graviditeten,
Vad tror ni att det blir, en flicka eller en pojke?
Jag har hela tiden trott på en flicka! Men vi kunde tyvärr inte få något säkert svar på rutinultraljudet, så vi kan ju inte vara 100% säkra på att min magkänsla är rätt. (även om jag tror det).
Har ni planerat några namn?
Ja det har vi. Pojknamn har vi haft färdigt ända sedan vi blev gravida, men det hjälper ju inte om det blir en flicka haha.
Hade ni lätt för att komma överens om namnen?
På pojknamn var vi överens direkt, tjejnamn tog lite längre tid. Men vi är iallafall överens om att hålla det hemligt till bebisen har fötts.
Hur länge ska du vara mammaledig?
De första två månaderna ska både jag och Pontus vara hemma är det tänkt. Sedan börjar han jobba igen och jag är hemma, Jag har tagit föräldraledigt från jobbet fram till Juni 2020, men det är inte alls säkert jag är hemma hela den tiden. Tanken är att jag och Pontus ska turas om lite, men vi får helt enkelt se hur vi gör.
Ska ni dela på föräldraledigheten?
Ja, det ska vi.
När är bebisen beräknad att komma?
5:e augusti 2019
Senaste kommentarer