I söndags blev Alina 10 månader gammal och det betyder ju månadsuppdatering. Det har dröjt lite eftersom att jag inte vetat vad jag ska skriva. Hon utvecklas ju hela tiden men jag har haft svårt att komma på något specifikt som hänt sedan hon var 9 månader.
Vi har iallafall varit på BVC och då mätte hon 70cm med 9kg på vågen. Vi pratade om sol och små barn, mat och förskola. Jag är lite stressad över att det är bara 2 månader till Alina börjar förskolan och då är det vanlig mat som gäller. Fram till nu har hon bara ätit burkmat men de senaste veckorna har vi börjat introducera mer och mer vanlig mat.
Varför det tagit så lång tid är för att jag tycker det är så himla läskigt med bitar. Jag trodde inte att jag skulle vara en sån feg mamma, men tydligen så är jag det haha. Det jag är rädd för är att hon ska sätta i halsen och att jag ska behöva göra typ livräddning på henne. Ett barn på 10 månader har inte så mycket konsekvenstänk, och de känns som att målet för en bebis är att utsätta sig själv för så mycket fara som möjligt. Till exempel om Alina fick tag på en vindruva så hade hon utan tvekan stoppat in den i munnen. Och stod hon vid en klippa så hade hon kastat sig ut för den med huvudet först.
Men men, nu börjar det gå framåt med maten och barn i hennes ålder lär ju sig jättesnabbt. Nu blir det smörgåsrån med leverpastej till frukost och vanlig mat kombinerat med burkmat till lunch och middag. Hon tycker om att sitta själv och plocka i sig bitar av tex. pasta, och är det burkmat så är det kul att smeta det över hela bordet och sig själv.
En sak som märks tydligt är hennes sociala utveckling. Hon interagerar med oss mycket mer, med ljud, miner och rörelser, Hon kan fortfarande bara säga ”Heej” men jag tror att fler ord är på gång. Ibland har vi hört ”mamma” eller ”pappa” men det kan ju bara vara en coinkidink. Hon visar tydligt vad hon vill. och vad hon inte vill eller gillar. Hon förstår också när hon blir tillsagd eller gör något bra. Snuppan har också börjat digga till musik och det är typ det gulligaste jag sett.
Vi övar fortfarande på att stå, och några gånger har hon stått själv några sekunder utan att hålla i sig. Det är absolut ingen stress, om något så lär det bli en större stress när hon väl lär sig gå. Mot möbler kan hon ställa sig upp och sätta sig ner utan problem, och hon har även börjat försöka klättra uppåt.
Lilla damen har verkligen blivit så stor! Snart är det lixom dags att börja planera 1-årskalas!
Senaste kommentarer