Herregud vilket väder vi har! Jag tror nästan att det är varmare idag än igår till och med. Efter jag var på vårdcentralen i förmiddags och tog blodprov så åkte jag och P ut till stugan. Vi har två hundar i helgen istället för en, och då är det lättast att vara ute på landet då man bara kan släppa ut dem. Det känns fortfarande lugnt att vara här ute då det bara tar ca 40 min in till stan, och jag tror vi hinner hem om förlossningen skulle komma igång. Dessutom är vi ganska less på att va hemma i lägenheten hela dagarna.
När vi kom ut hit var klockan runt 14:00 och solen bokstavligen stekte oss när vi satt ute på altanen. Det var speciellt jobbigt för mig tror jag, då 30° värme inte går hand i hand med ens gravidhormoner och svettattacker. Så vi hade inte något annat val än att ta bilen till närmsta strand för att doppa oss i havet. Jag la ut bilder från förra gången vi var där, för bara någon vecka sedan, och då skrev jag att det var alldeles för kallt för att bada. Men nu var vattnet nästan för varmt! Varken jag eller P har nånsin upplevt havet i sverige så varmt förut. Där vi var och badade var det ganska långgrunt och på vissa ställen var vattnet säkert 30° varmt. Man kunde vara i hur länge som helst, utan att frysa alls. Det kändes som att vi var utomlands och det tackar man ju inte nej till. Hellre varmt i vattnet än iskallt som det brukar kunna vara i detta land.
Något annat, som är nästan lika ofattbart som temperaturen i vattnet, är att det bara är 10 dagar kvar till BF. (BF as in beräknad födsel) Nyss var det 200 dagar kvar, nu är det ynka 10. Samtidigt som jag knappt kan vänta så är det en sådan surrealistisk känsla, att vårat barn snart är här. Våran bebis, ingen annans, som vi ska hålla vid liv och ta hand om, helt själva! Vårt DNA blandat till en egen liten individ, som ska ha ett helt eget liv, och få egna barn en dag. Jag tror inte det går att fatta att det faktiskt är en levande bebis i min mage, förrän jag kan se den med mina egna ögon. IRL, utanför magen. Ni kanske tycker jag låter knäpp, men det är helt okej, för jag kan knappt tro att det som händer snart är sant. 
Nu kan det ju bli så att bebisen inte kommer förrän om 24 dagar, det är jag fullt medveten om. Men det kan vara mindre än 10 också, det går inte att veta. Vi kan ju bara hålla tummarna för att jag inte går så långt över tiden, utan att bebisen väljer att göra entré snart.
Senaste kommentarer