Äntligen har jag nått de så kallade ”Spökveckorna” i graviditeten, också kända som ”The golden weeks”, vilket betyder att alla jobba gravidsymptom från de första veckorna i pricip försvinner helt. För vissa inträffar det aldrig, och andra tycker spökveckorna är jobbiga, men jag har verkligen längtat. Som jag nämnde tidigare så har jag mått väldigt dåligt den första trimestern. Det sker en stor omställning i kroppen när man blir gravid, och det kan påverka en både fysiskt och psykiskt.
För mig började det redan vecka 5 att jag märkte hur blodvolymen hade ökat i kroppen, jag blev snabbt anfådd och hjärtat slog hårdare och snabbare av även de minsta ansträngningarna. Jag hade fortfarande hockeyträningar när jag precis hade plussat, och min redan dåliga kondidtion kändes plötsligt katastrofal. De första veckorna är det också vanligt att man blir extremt trött. Jag kände mig som en zombie hela tiden och ville egentligen bara ligga på soffan eller i sängen. Helt plötsligt orkade jag inte vara uppe på kvällen som jag normalt brukar och valde seriemaraton i sängen framför att sitta uppe och måla.
Att jag inte orkade måla hade egentligen flera orsaker, även om jag var ledig mitt på dagen hade jag helt enkelt ingen lust. Från att jag plussade i februari så målade jag inte på nästan 3 månader. Jag har varit nedstämd och omotiverad, och mått sämre än jag kommer ihåg att jag någonsin gjort psyktiskt. Jag brukar jämföra att vara gravid som att ha PMS i 9 månader, och det har stämt in än så länge. Tålamodet är obefintligt och jag har gråtit floder över de minsta skitsakerna. Men det går inte att stoppa, man känner inte igen sig själv när man mår sådär.
Sen kan jag också nämna all huvudvärk, molande mensvärk, illamående och halsbränna jag fått gemomlida, samt alla magbesvär ni kan tänka er. Det har verkligen inte varit en dans på rosor, och jag tycker lite synd om min familj som också blivit drabbade av detta, även om det absolut är mest synd om mig.
Nu, hur som helst, är spökveckorna äntligen här och jag får glömma alla krämpor för ett tag. Förutom att jag inte får bruka nikotin och koffein som jag brukar, så känns tillvaron nästan som vanligt igen. Jag har märkt att det går snabbt att glömma hur dåligt man mådde för bara några få veckor sedan, och det är väl tänkt att hjärnan ska fungera så, annars hade väl ingen skaffat fler än ett barn.
Nu ska jag iallafall njuta av att få må mycket bättre, och att vi nått 15 veckor och nu är inne i andra trimestern (semestern).
När det känns jobbigt kan jag bara kolla på den här gulliga ungen och påminna mig om att det kommer bli mycket, mycket värre. Haha jokes aside, inget varar för evigt och This too shall pass. Kram på er
Senaste kommentarer